Frisk
Jag tackar för omtanken ang. en kommentar om att jag inte borde banta. Egentligen anser jag inte att jag "bantar", jag ska bara sluta äta allt skräp som gjort att jag gått upp i vikt de senaste månaderna -då försvinner övervikten av sig självt. Jag är inte och har aldrig varit underviktig och skulle inte heller vilja vara underviktig. Jag vill se bra ut, inte vara ett benrangel men inte heller plöfsig. Var helnöjd med vikten innan.
Jag äter i snitt en chipspåse på 300g i veckan, ofta med gott samvete, det har jag alltid gjort. Jag räknar inte mängden energi i min mat, ingen kaloriräkning. Jag äter när jag är hungrig, ofta på fasta tider men ibland blir man hungrig sent på kvällen eller blir vrålhungrig innan maten, då äter jag. Därav anser jag att jag inte är sjuk och att risken att bli sjuk är relativt liten. Man blir inte tjock av lite godis två ggr i veckan, men det matbeteedet jag visat den senaste tiden (ex. att smälla i sig 17 bullar på en tisdag, hur fan får det plats i magen egentligen?! Två hade varit lagom).
Att leva sunt handlar om att äta bra mat, för ja, vi är vad vi äter helt enkelt. Allt vi stoppar i oss går in i vårt blodomlopp och ger våra celler näring och energi och bygger nya celler, hormoner, DNA. Det bästa är att skita i kaloriräkning och lära sig att lyssna på kroppen när den är hungrig eller bara sugen och fundera på varför man blir sugen. Kosten kanske saknar något? Eller kan det vara känslomässigt?
Jag har vägt väldigt mycket förr och dit vill jag aldrig igen. Jag trivdes jättebra vid 52kg som passar min längd och dit ska jag igen och stanna där. Jag är väldigt stresskänslig och mitt sätt att tackla stress, eller prestationsångest, är att äta. Jag måste lära mig att bryta det mönstret. Blir spännande att se i vår när skolpressen kommer ligga tung.
Föresten, jag kan meddela att jag slutat röka för ca 3 månader sedan! :-)
Och nu när jag tänker efter så var det då jag började gå upp i vikt.....
På fredag blir det vägning.
Jag njuter fullt av livet såhär...
... än såhär då man bara vill gömma sig
(Sista bilden är några år gammal)
Jag äter i snitt en chipspåse på 300g i veckan, ofta med gott samvete, det har jag alltid gjort. Jag räknar inte mängden energi i min mat, ingen kaloriräkning. Jag äter när jag är hungrig, ofta på fasta tider men ibland blir man hungrig sent på kvällen eller blir vrålhungrig innan maten, då äter jag. Därav anser jag att jag inte är sjuk och att risken att bli sjuk är relativt liten. Man blir inte tjock av lite godis två ggr i veckan, men det matbeteedet jag visat den senaste tiden (ex. att smälla i sig 17 bullar på en tisdag, hur fan får det plats i magen egentligen?! Två hade varit lagom).
Att leva sunt handlar om att äta bra mat, för ja, vi är vad vi äter helt enkelt. Allt vi stoppar i oss går in i vårt blodomlopp och ger våra celler näring och energi och bygger nya celler, hormoner, DNA. Det bästa är att skita i kaloriräkning och lära sig att lyssna på kroppen när den är hungrig eller bara sugen och fundera på varför man blir sugen. Kosten kanske saknar något? Eller kan det vara känslomässigt?
Jag har vägt väldigt mycket förr och dit vill jag aldrig igen. Jag trivdes jättebra vid 52kg som passar min längd och dit ska jag igen och stanna där. Jag är väldigt stresskänslig och mitt sätt att tackla stress, eller prestationsångest, är att äta. Jag måste lära mig att bryta det mönstret. Blir spännande att se i vår när skolpressen kommer ligga tung.
Föresten, jag kan meddela att jag slutat röka för ca 3 månader sedan! :-)
Och nu när jag tänker efter så var det då jag började gå upp i vikt.....
På fredag blir det vägning.
Jag njuter fullt av livet såhär...
... än såhär då man bara vill gömma sig
(Sista bilden är några år gammal)
Kommentarer
Trackback
